Passepartout 832 (fb-version)

passe-erikPASSEPARTOUT 832

“Passe”

1990 fick jag frågan från en uppfödare i Östergötland, Victoria Gunnarsson i Borensberg, om jag ville träna och visa upp en hingst på bruksproven. Hade aldrig gjort det men sa ja och till ridskolan i Mjölby kom Passepartout, född 1987, e.Stanford – Mix – Parnass. Passe skulle då bli 4 år. Vi tyckte han var väldigt fin, rörde sig bra och löshoppade mycket bra. Precis en sådan häst man vill ha. Efter några samtal med uppfödarna så köpte jag honom tillsammans med mina föräldrar.

Passe var en väldigt snäll häst, men med i vissa situationer mycket hingstkaraktär och en hingst är alltid en hingst. Vi fick verkligen lära oss att tänka efter före så att inget skulle hända.

På hösten visade vi honom på kvalitetsbedömningen och han blev 3:e bästa hopphäst och 6:e bästa gångartshäst vilket innebar finalbiljett i hoppning och reserv i gångarter. På den tiden gick finalerna i samband med Swede Horse i februari när hästarna blev 5 år.

På hösten gjorde Passe också sitt första bruksprov, ett stort äventyr för familjen. Vi lastade in Passe i transporten, packade in oss i bilen och så åkte vi till Flyinge. Eftersom jag inte hade visat någon hingst tidigare hade jag varit där och tjuvkikat på vårprovet. Sen tränade jag på det jag såg. Det gick jättebra! Särskilt i hoppningen. Vi skötte oss bra och fick väldigt bra omdömen, betyg 8 för teknik och högsta betyg, 10, för hans temperament. Det var helt fantastiskt! Säkert många av dom “gamla” hingst- och avelsmänniskorna på plats som undrade vilka familjen Berggren från Östergötland var som kom dit och dammade till med högsta betyg. Många kom också fram och gratulerade, vi förstod inte riktigt vad vi gjort, hade ju bara ridit och visat Passe. Efteråt har jag förstått hur svårt det kan vara att få en hingst högt bedömd. Nåja, det var ju inte slut där, slätlopp och terränghoppning var också kvar att göra. I löpningen var han en av de snabbast halvblodshingstarna den gången och terränghindren flög han över. När poängen räknats ihop var han godkänd i detta prov och behövde göra ett till för att bli slutgodkänd för avel. Prov nr 2 gick även det på Flyinge och i februari året efter. Det gick också bra, ingen 10:a denna gång men godkänt.

(Kan berätta att i stora ridhuset på Flyinge stod en vit träbänk i ett hörn. Passe var jätterädd för den…. när vi tränade innan proven. Inför sista banhoppningen såg vi från restaurangfönstret hur denna jättefarliga bänk bars in och ställdes ett hinder. Kul!!! Lika bra att packa ihop och åka hem. Eller? Han tittade inte ens på den under hoppningen, det var ju bara ett hinder då…)

I slutet på samma vecka som bruksproven hölls Swede Horse i mässhallen i Malmö. Där skulle han gå hoppfinalen i kvalitetsbedömningen och bli hingstpremierad. Efter första hoppningen låg vi 3:a. Sen blev han trött. Kan man förstå efter en jobbig vecka. Så efter finalhoppningen blev vi till slut 5: e bästa 5-åriga hopphäst.

Vi tävlade inte så mycket som 5-åring men när han var 6 år kvalade vi till Breeders Trophy i Falsterbo. Gick till final men i 1.35-hoppningen där blev det nog ett par nedslag.

Som 7-åring var vi i final i Sveriges Hopphäst. Platsen var inne på Elmiamässan. Sedan rullade det på: debut i 1.50 sompasse 8-åring med en felfri runda, tävlade i ISL Grand Prix, flera SM med finaler och så småningom 7 st starter i internationella laghoppningen Nations Cup, Grand Prixplacering i Budapest samt start i Falsterbo Grand Prix. Vilka minnen jag har från alla dessa resor och tävlingar, en fantastisk tid.

Innan jag startade honom på internationella tävlingar så red Jens Fredricson Passe en säsong för att ge honom rutin och var bl a på Hickstead i England. Tack Jens! (se Jens tidigare inlägg i fb-gruppen)

En mycket stor del i vår framgång berodde på att vi hade flyttat till Strömsholm när jag började jobba där. Att alltid få hjälp och support av Sylve S, Jens F, Lotta B m fl ledde till vår fina utveckling.

Passe var alltid mycket mjuk och fin att rida, efter en inte alltför lång ridtid hade man gjort allt det han kunde och han gjorde det alltid bra. Ibland var det då svårt att jobba vidare, han hade ju gjort det som behövdes. Det mesta av styrke, lösgörande och konditionsarbetet gjordes ute i naturen på ängarna och på skogsstigarna där det blir naturliga svängar och små backar upp och ner. Bara att rida det noga det som naturen erbjuder så får man det mesta på köpet. Eftersom han var så fin att rida kände jag också direkt om det ev tog emot lite och efter några dagars vila var han alltid ok igen.

Tror att tack vare att Passe var så fin att rida, man checkade i princip bara av momenten, så utvecklade jag mina ridpass med markarbete med alla hästar därefter att inte vara så långa. Inget långvarigt nötande. “Kortare kvalitet istället för länge kvantitet”. Orken får man även med tex trav och galopp ute, längre sträckor på bra underlag samt i takt och BALANS. Har funkat bra för mig!

Passe användes väldigt lite i aveln. Vår ambition var i första hand att få fram en fin tävlingshäst som vi skulle ha kul tillsammans med, vilket han blev med råge!

Allt roligt har oftast dock ett slut. Passe pensionerades och var kvar ett år på Strömsholm, lika fin i kroppen, fint musklad, som tidigare. Min dröm hade alltid varit att kunna släppa honom i en stor gräshage i stället för den lilla hingsthagen med grus han hade nu. Därför fick han flytta till en hingststation i Östergötland där han kunde vara i avel och gå i en stor gräshage och ha det bra. Detta uppskattades dock inte av honom….han vantrivdes och trots försök på alla sätt med ändrade rutiner och foder så blev han väldigt mager och tappade all gnista. Han fick flytta tillbaka till Strömsholm till sin gamla box, sin gamla lilla hage, sitt vanliga foder (hö, havre, betfor) och med gamla rutiner. Han levde upp igen på ett par dagar och efter ett par månader var han som vanligt i kroppen igen.

Senare den våren, Passe var 17 år då, dog han plötsligt en kväll i sin box. Antagligen brast ett stort kärl i kroppen så det gick väldigt fort och han led aldrig. Jag var där då när han tog sitt sista andetag och det var mycket ledsamt, men jag är otroligt glad för att han hann komma hem igen och att han mådde bra. Passe kremerades och han är begravd på en mycket vacker plats. Men hemlig.

För min del finns Passepartout väl bevarad i minnet. TACK Passe!